By Det finns något med sommaren som lockar fram spenderbyxorna. Kanske är det solen. Eller ledigheten. Eller bara det faktum att alla andra verkar leva sina bästa liv, med nya utemöbler, resor och glassar i varje hamn. Jag har varit där så många gånger. Den där känslan av att man inte vill vara den som säger nej, inte vill begränsa. Men i år gjorde vi det ändå – vi sa nej. Eller snarare: vi sa ”inte just nu”.
Det började egentligen inte som ett ekonomiskt beslut, som vårt tidigare beslut kring företagslån. Det började med trötthet. Vi var trötta på att varje höst börja om från minus. Trötta på att ständigt känna att vi låg ett steg efter. Så vi pratade om det. Om vad vi egentligen vill. Och det visade sig att det vi längtade efter mest inte var fler grejer eller dyra upplevelser – utan trygghet. Tid. Lugnet i att inte behöva oroa sig.
Så vi gjorde något nytt. Vi bestämde oss för att göra den här sommaren till en sparsommar. Inte genom att leva snålt eller tråkigt, utan genom att göra medvetna val. Vi la undan en summa redan i juni – inte för att bränna, utan för att spara. Och det blev nästan som en utmaning. Hur rolig och fin kan en sommar bli, utan att vi nallar från framtiden?
Det visade sig att svaret var: väldigt. För det vi hittade, mitt i återhållsamheten, var en ny sorts frihet. Vi började se på vår tillvaro med andra ögon. Den gamla grillen funkade fortfarande. Den lilla stranden några kilometer bort var minst lika härlig som någon längre bort. Och plötsligt blev det något nästan lekfullt i att hitta på saker utan att öppna plånboken.
Men det bästa var känslan som följde med det. Att veta att vi samtidigt byggde något för framtiden. En buffert. En trygghet. Ett ”vi har råd om något händer”. Det var som att vi upptäckte en annan dimension av sommaren – en där friheten inte satt i antalet restaurangbesök, utan i känslan av kontroll.
Och det var inte som att vi avstod allt. Vi unnade oss det vi verkligen ville ha – men med eftertanke (som det där med företagslån jag pratade om förut, det är lika viktigt även att tänka kring varianter, som företagslån småföretag). Och det gjorde att varje liten sak kändes mer värd. När man inte säger ja till allt, får det man faktiskt väljer ett annat värde.
Jag tror många underskattar vilken livskvalitet det finns i att ta makten över sin ekonomi. Det låter kanske inte så romantiskt – men jag har aldrig mått så lugnt inombords som den här sommaren. Och jag vet att hösten kommer kännas helt annorlunda. Inte som en startsträcka, utan som en fortsättning på något vi redan byggt upp.
Så nej, det här blev inte sommaren då vi gjorde mest. Men det blev sommaren då vi gjorde rätt. Och det känns så mycket bättre än jag trodde det skulle göra.