By Fackföreningar har en lång och komplex historia. Jo, jag vet, det är ”en sån blogg”, men jag gillar historia, okej? Så. Var var vi nu. Jo! Fackföreningar. De började som enkla arbetarorganisationer för att skydda arbetare från exploatering av sina arbetsgivare, och växte till mäktiga krafter i kampen för social rättvisa. Idag är fackföreningar fortfarande en viktig del av den globala kampen för ekonomisk rättvisa och mänskliga rättigheter.
Hur kom fackföreningarna till egentligen?
Rötterna till modern unionism kan hittas i början av 1500-talets England. På den tiden rådde stor ojämlikhet mellan rika godsägare och fattiga bönder som arbetade på sina fastigheter. Bönderna behandlades som fångar som levde under svåra förhållanden; de hade inga lagliga rättigheter eller skydd mot övergrepp från sina arbetsgivares händer. Som svar bildade bondebönder kooperativa samhällen som kallades ”grödeföreningar” för att slå samman sina resurser och förhandla fram bättre villkor med sina hyresvärdar. Dessa odlingssamhällen utvecklades gradvis till fackföreningar när industrialiseringen började spridas över hela Europa på 1700-talet.
Tillväxten av fackföreningar accelererade under 1800-talet när arbetare blev alltmer trängda på fabriker och andra arbetsplatser. Fackföreningar hjälpte till att förbättra arbetsvillkoren genom att förhandla fram högre löner, säkra arbetsmiljöer, sjukpenning etc. De spelade också en viktig roll i kampen för sociala reformer som rösträtt (rätt att rösta) och barnarbetslagar.
Det har skett ett antal stora förändringar av fackliga arbetslagar under de senaste åren, och de skapar fortfarande vågor, även för moderna föreningar som ST facket. Här är fyra av de viktigaste:
1. Rätt att vägra arbete: Tidigare var facket tvungna att gå med på varje jobberbjudande som deras medlemmar fick – även om det innebar att de förlorade potentiella jobb för andra medlemmar. Detta gjorde det svårt för fackföreningarna att motstå orättvis behandling från arbetsgivare, och det ledde ofta till oetiskt eller olagligt beteende från arbetarledarnas sida. Nu har arbetare rätt att inte bara tacka nej till vissa jobberbjudanden utan också dra sig ur befintliga kollektivavtal utan några konsekvenser.
2. Begränsningar för vedergällning: Fackföreningar kan inte längre strejka eller strejka mot företag som gör affärer med dem såvida det inte finns en nödsituation – som när livsmedelsprodukter blir dåliga på grund av arbetsavbrott. Istället måste de använda mer strategisk taktik som bojkotter eller framställningar för att trycket på företagens ansvarsskyldighet ska utsättas för motvilliga företag (eller regeringar).
3. Ökad makt hos federala arbetsförmedlingar: Enligt ny lagstiftning som antogs 2015, har federala arbetsförmedlingar (som OSHA) nu mycket större makt än någonsin tidigare när de utreder klagomål på arbetsplatsen och upprätthåller bestämmelser relaterade utan tillstånd från ledningen först efterfrågas. Detta har tvingat många företag till formella förhandlingar med sina fackföreningar istället för att bara försöka mobba dem till underkastelse.
4. Lagar om ”rätt att arbeta”: Den största förändringen sedan 2007 har varit spridningen av lagar om ”rätten till arbete” i många länder.
Varför ogillar chefer oftast facket?
Det finns några anledningar till varför chefer ogillar fackföreningar som fackförbundet ST. För det första kan fackföreningar öka kostnaderna för arbetskraft för företag. Detta beror på att de ofta kräver att arbetsgivare ger sina anställda fler kollektivavtalade förmåner, såsom betald sjukskrivning och sjukförsäkring. I vissa fall kan dessa fördelar vara extremt kostsamma för företag. För det andra kan fackföreningar skapa en miljö där anställda känner att de har för mycket makt över sina chefer. De kan vara mindre benägna att lyssna på eller lita på sin chef när det kommer till beslut som påverkar företaget som helhet (till exempel organisera en strejk). Slutligen kan fackföreningar störa företagens effektivitet genom att skapa byråkratiska procedurer och regler som saktar ner arbetsflödet.